NÄ, NU Ä JAG ARG!!!!
Nä nu jä....lar! I dag kom all ilska och sorg över mig! Jag är så fruktansvärt jä...la förbannad så jag skulle lätt skulle kunna häva nån i Stångån:(((((
I alla dessa år som jag försökt att bli hörd.
Ni har hört och läst allt det här förrut. Ursäkta mitt tjatande och ältande:(
Hade tänkt skriva "Sagan om Lisen" idag, men det är för känsligt. Både för mig och för Lisen. Vi är mitt i. Mitt i kaos, tårar, ilska, frustration och panikångest.
I dag är jag mest arg på socionomen på BUP. Hon har varit allt annat än lyhörd. Hon har toppridit och varit nervärderande på alla sätt och vis.
Under två års tid har hon vägrat lyssna på Lisen. Att jag hela tiden har känslan av att vara ifrågasatt som förälder tär så fruktansvärt!
Och när Lisen säger att "Det verkar som de tror att vi har det dåligt hemma. Hon är som kuratorn på skolan....De har redan bestämmt vad jag mår dåligt av. Va f...n ska vi gå dit för när de ändå inte lyssnar?"
Då fick jag nya krafter. Så får inte Lisen känna. Då måste jag som förälder visa att vi tar ingen skit. Vi känner och vet! Och ingen ska komma och säga att vi känner fel. Där är det stopp!!!!
Men trots det gnager mitt dåliga samvete. Eller rättare sagt glufsar i sig all min självkänsla som en hungrig varg. Jag borde blivit argare tidigare. Innan hon blev utbränd:(
Sorgen sitter som en stor svart sten i bröstet. Mina fina döttrar som är för goda för den här världen<3 Barn nummer två som jag inte hjälpt i tid. Barn nummer två som blivit utbrända....och jag menar verkligen UTBRÄNDA!!!!
Inte en klyscha som man slänger ur sig. Utan på riktigt!!!
När duschning tar så mycket kraft från hjärnan att man inte kan göra mera den dagen. När man behöver hjälp med att tvätta håret för att man inte orkar fixa det. När man behöver hjälp att borsta tänderna för att man plockat in tvätten i garderoben, så all kraft försvann. Ilskan och sorgen över att mamma måste borsta tänderna på en.
Arg på Besservissrar! Arg på fördomsfulla människor! Arg på ett samhälle som inte är tillräckligt stort för alla! Arg på folk som tycker att jag inte borde skriva att mina barn mår dåligt och går på BUP! Arg för att de tycker att vi ska gömma funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa! Arg på alla dem som tycker att vi pratar för öppet om ADHD och Autism!
Mina barn är inte sin diagnos men diagnoserna gör att de möter svårigheter i sånt som är busenkelt för andra....i alla saker i vardagen. Sånt som man inte tänker på att man gör. Och det vill jag att mina ungar ska kunna stå för och säga. "Det här är för jobbigt för mig" och orka möta folks suckar.
Nu ska jag ta en kopp kaffe och tänka glada tankar om min underbara familj och vända andra kinden till och förlåta dem för de vet inte vad de gör!!!
EGENTID????
Vad är det?
Jag menar vad står begreppet "Egentid" för dig. Det kan väl skifta ganska kraftigt?
Det är något att tänka på innan man dömmer andra tänker jag.
Jag hör väldigt mycket fördommar om vårt liv. En del tycker synd om oss. Stackars människor...... Tänk att ni fortfarande är gifta. det trodde vi alderig! Ni som har så mycket.....
Vi har 24 timmar precis som alla andra. Vi har gjort aktiva, noga övertänkta val om våra 24 timmar. Vad vill vi ha dem till? Vad händer om det inte blikr exakt så? Hur reagerar vi om vi måste göra omval?
VAD ÄR VIKTIGT FÖR OSS?
SVAR: "TILLSAMMANSTID"
JAG SKAPADE JUST ETT NYTT BEGREPP TROR JAG;)
Vi tycker om varandra i familjen. Vi vill vara tillsammans.
Och om någon av barnen vill göra något med bara mamma eller pappa eller något syskon, så gör vi det. Men det behöver inte vara en weekend i London.
Ebba gillar att fika nere vid ån och mata ankor.....Vi gört!
Filippa gillar att jogga och cykla.......Vi gört!
Det behöver inte vara så himla stort.
Mina 6 yngsta barn hade en syskondag på fenomenmagasinet. Det är en efterlängtad och viktig dag! De gör något som passar alla. Går de på bio, går de tillsammans. De är helt enkelt kompisar med varandra.
Vi pratade om semester i sommar. Vi tänker på att hyra en stor bil, ifall nån av de stora ungarna vill följa. Det är inget konstigt med det.
När folk frågar mig hur jag hinner med allt här hemma så brukar jag fråga detsamma. För mig är det svårt att först hur nån hinner till alla träningar och aktiviteter. Men den föräldern har gjort sina val och lever dem. Kalas om de är lyckliga i det.
Tänker bara att alla gör sina val och det är ok!
Morgan och jag pratade om att han vill köra "klassikern" innan han är för gammal. Något han vill göra innan han dör. Jag stöttar honom helt och fullt i det. ser att han mår bra och att han tycker det är superkul att träna.
Och då slog det mig.......Jag är fullständigt nöjd! Jag menar lite småsaker är det väl. Sett ett par kängor för 2000 som jagg vill ha. Jag vill lära mig laga mat utan vetemjöl. Smågrejer som det är i vardagen.
Jag har ju för jösse namn precis allt!!!!
VAD ÄR VIKTIGT I LIVET?
Sitt ner och känn på den en stund.
SAGAN OM SEBBE
När mor i huset, den 30:e december 1999, stod vid spisen och förberedde nyårsupé....gick vattnet:)
5 dagar över tiden så bestämde sig bäbisen att det var dags att komma ut. Väldigt skönt!!!!
Graviditeten hade varit minst sagt speciell. Jag hade lagrat vätska i varenda liten mm på kroppen. Så jag såg ut som en strandad val. Mitt blodtryck var så lågt så jag låg mestadels. Och jösses vad den ungen sparkade! Tårarna rann av smärta. Ibland trodde jag att han skulle ta sig ut genom bukväggen:)
Jag ringde mormor och morfar som skulle komma till de stora barnen. Jag avbokade gästerna som hade en reservplan som de fick ta till. Jag ringde min vän Anette som skulle vara dola.
Vi packade väskan och for iväg. När vi väl kom in så fanns inga värkar överhuvudtaget. Dropp skulle sättas morgonen därpå om bäbisen mådde bra.
Droppet sattes och kl.13.52 12 december 1999 kom du ut. Eller kom och kom. Du tog spjärn och sprängde dig ut. När du låg vid mitt bröst så tittade du på mig så intensivt och du åt och åt och åt.
Jag minns att jag ringde till mamma och sa att han är så speciell:) Han tittar så intensivt på mig. Det känns som om han är äldre än nyfödd och jag förstod att jag hade blivit vald av det mest unika lilla varelse.
Missförså mig inte....alla mina barn är lika högt älskade och unika. Men nu är det Sebbes saga och då får det vara så.
Vi kom hem 2000 och firade ett nyår med hela familjen. Och jag satt med dig och matade och matade. Du ville verkligen inte sova. Varannan timme åt du i 8 månader:) Och det vara på bröstet + allt annat du fick. Sicket litet matvrak;)
När du satt i babysittern så fäste du blicken så intensivt i saker att du inte kunde sluta titta. Det slutade med att du blev hysterisk! Storebror Robin kom på att vi kunde lägga filten över huvudet när det blev sådär. Då blev du lugn! Det fanns ingen i hela världen som du älskade och avgudade så som dina storasyskon. Men det ska väl ärligt erkännas att de var ganska irriterade på dig;) Du kissade överallt....för du var gladast naken. Du år och tuggade sönder ALLT!!!!
Du kastade alla saker i väggen. Du klättrade i lampor och gud vet vad och välte alla möbler.Stoppade in allt du hittade i näsan och öronen. Och fast mamma slet sitt hår, så himmel vilken underbar unge<3
Då som nu blev det många glada skratt:)
Jag nämde på BVC att du var så vild. "En del barn är såna. Han har ju eksem....då har barn svårt att sitta stilla."
När du satt i soffan dunkade du huvudet i soffan hela tiden. När du blev frustrerad så dunkade du huvudet i väggen. Du tuggade sönder tusen nappar i veckan. Du hade nattskräck varenda natt.
Ibland trodde jag att jag skulle bli galen.
Sen började du dagis:) Du älskade det! Massor av kompisar och allt gick galant. Sen kom 5-årsgruppen och då blev det lite svårare och skolan ännu svårare:)
Du hade inga problem med inlärning....Klok som en uggla! Men du kunde inte vara stilla. Och du kunde fortfarande inte sova.
Jag hade läst en artikel om ADHD. Det var inte så omtalat då. Jag pratade med skolpsykologen som sa till mig att allt jag gjorde var fel. Man ska aldrig fostra ett barn som är impulsstyrt. Där fick jag så jag teg! Men nån hjälp fanns inte att få.
I samma veva flyttade vi till Lambohov och bytte skola. Där kom hjälpen. I 2an fick du din diagnos ADHD och du fick mycket bättre hjälp. Och vi började plugga på om diagnosen.
Då fick vi så mycket mera förståelse. Varför vissa saker var jobbiga för dig och anledningen till att du hade sån simultanförmåga. Kompisarna trodde att du fuskade på tv-spel för att du alltid vann:) Du kunde se de andras banor sammtidigt som du körde på din egen:)
För ett halvår sen fick du din diagnos Högfungerande Autism, eller Asberger som det hette förr. Du kom in på en resursskola och sakta men säkert faller allt på plats. Stressen som en vanlig skola ger med allt för höga krav för dig är borta. Inte för att du har svårt i skolan utan för att du behöver så mycket struktur. I din nya klass går det 6 andra elever och ni har 3 pedagoger som är med er hela dagarna. Även på rasterna. Efter bara några veckor märker jag ett lugn hos dig som jag inte sett på länge.
Men du är fortfarande samma glada unge. Full av humor och ironi. Klok och omtänksam. Du kan fortfarande inte sova. Men det är väl en bagatell;)))))
Vi är så stolta över dig och önskar dig allt gott!
Den dagen du föddes blev världen en bättre plats<3
BF & MELLO
För första gången på typ 27 år är jag helt utan mina ungar hela natten och dagen i morgon. Känns ju hur tomt som helst:(
Funderar på uttrycken "egentid" och "ladda batterierna".
De måste kanske inte höra ihop? För ladda batterierna för mig är tid med min familj. Ungarna är så stora nu så de hänger inte på mig längre. Så tiden de vill vara med mig är värdefull. Jag gillar verkligen inte att vara ensam. Tur att vi har katterna för ingen av ungarna vill följa med mig på toa längre;)
Nu har vi tänt en brasa och lite ljus. Morgan steker kyckling, som vi ska äta framför tv:n. Vi kanske går all in och poppar popcorn till mello ikväll:)
SLYNGELÅLDERN
Vi har en katt i slyngelåldern!!!!!!
Jag tror jag blir galen på LOVIS. Hon tuggar allt! Sitter och försöker blogga på Filippa platta, men jag vill ha riktiga tangenter. Anledningen att jag gör det är följande.......
1. Mac- datorladdare nr.1.....avtuggad.
2. Mac- datorladdare nr.2......avtuggad
3. Julias mobilladdare. ....se ovan
4. Liten mo illaddare. ....se ovan.
5.Min mobilladdare...... totalt söndertrasad av vassa Slyngelkatts tänder.
6. Filippa laddare till plattan.....se ovan.
7. Samt en julgransbelysning hon rotat fram i källaren:(
Har alltså ingen dator som funkar i dagsläget. Hon har en inbyggd sladdradar. Hon hittar dem överallt. Vi har varit bortskämda med Maltas, vår perserhanne. Han är superlugn. Aldrig vippat nåt.
Men Lovis,som är en Maine coon på 7 månader. Efter att ha läst ett inlägg på få, där någon skrev om slyngelåldern, så snodde jag uttrycket på stuberten. Det är verkligen bästa beskrivningen på Lovis:)
Tur för henne att hon är fantastiskt underbar och vacker♡ Hon är en härlig personlighet, som kommer att bli en supermorsa♡
LOVIS♡
MOLTAS♡
