Joh 3:16
Igår var en dag med många bra samtal med vänner och grannar (förhoppningsvis blivande vänner) Har blivit lite petig vem jag släpper in på livet eftersom jag har en förmåga att släppa in alla. öppna upp mig som en bok, låta mig läsas sida upp och sida ner. Och sen när det upptäcks att jag inte är nån bestseller utan en alldeles för rörig pocketbok från Hemköp, så hamnar jag i pappersinsamlingen. De flesta orkar inte fortsätta läsa mer en inledningen. Så vis av erfarenhet slipper jag helst pappersinsamlingen;)
Så det som jag tycker är värt att dela med mig av är en sak som grannen sa som var närapå en lösning på världsproblem. Något väldigt enkelt och simpelt, som vi pratar om varje dag med våra barn. Något som varje människa som jobbar med människor i beroendeställning borde fråga sig varje dag. I varje möte med medmänniskor. Tänker barnomsorg, lärare, sjuksköterskor, hemtjänstpersonal och så vidare. En liten fråga, som man så lätt glömmer i vardagen när alla krav håller på att tugga upp en.
När man står öga mot öga med en vacker själ ställ en liten enkel fråga. Den gyllene regeln, Joh3:16i Nya Testamentet, fast som en fråga.
"Bemöter jag den här medmänniskan, som jag och mina barn och mina närmaste vill bli bemött?" Jag menar VERKLIGEN fråga sig det. Gå in på toan, se dig i spegeln, VERKLIGEN se dig i spegeln och ta ett snack med dig själv.
Oavsett om du är kristen, buddist eller tror på Kosmos eller karma. Eller kanske är helt otroende. Skulle jag vilja bli bemött så som jag bemöter andra? Eller skulle jag vilja att något bemötte mina barn eller andra nära på det sätt som jag bemöter andra på?
Eller kanske är man den som väljer att blunda och stänga öronen när andra beter sig illa. Då kanske det är ett dags att ta ett snack med sig själv. Allvarligt snack!!!
Fick även en historia till mig igår, som var helt horribel. Barn på en skola i Sverige, i dag har blivit utsatta för kränkningar och misshandel närapå dagligen av en vuxen människa. Som i ren onska kränkt och skrämt dem till tystnad och blindhet. Där kollegor till detta avskum, drabbats av blind- och dövhet. Vi pratar om flera år. Tillslut tar en liten modig flicka bladet från munnen och berättar för mamma. Detta efter att hon själv utsatts, när hon tänker skvallra på honom. Och ju mera de nystar desto större blir det. Helt vansinnigt!!!!
Så när vi står där och tittar in i spegeln kan vi även passa på att fråga. Är vi så rädda att förlora jobbet så vi väljer blindhet framför empati.
Jag vet vad jag valde och väljer varje dag och vad jag försöka få mina barn att välja. Och jag tänker aldrig hålla käften....aldrig!!!!
Jag tänker fortsätta vara en analklåda på blindheten!
Kommentarer
Trackback
